Proludium

I bildserien Proludium återvänder Halvman till minnesbilder som inte släpper taget. Genom monokroma montage av egna fotografier växer fragment av platser, kroppar och känslor fram: rök, korridorer, ansikten och landskap. Verket blir en visuell bearbetning av krigets efterklang, av det som fortsätter leva kvar långt efter att händelserna är över.

Efter att ha upplevt krig växte ett behov fram hos konstnären att återvända till minnesbilder som inte försvann. Genom att kombinera egna fotografier med bilder från öppna bildarkiv skapade Halvman nya bilder av fragment från olika platser och sammanhang: ett höghus från en plats, rök från en annan, ett ansikte, en korridor eller ett landskap.  

På så sätt växte Proludium fram som ett montage av minnen och visuella fragment som fortsatt leva vidare långt efter att själva händelserna tagit slut. 

Forskningskommentar av Shervin Shahnavaz

År 2026 var över 120 miljoner människor på flykt till följd av krig och politiska konflikter. När mänskligheten överskrider planetens gränser för ett tryggt och hållbart liv riskerar ännu fler att tvingas lämna sina hem. 

Samtidigt har viljan i många rika länder att ge skydd och stöd till människor som drabbas av krig och katastrofer minskat, vilket ökar utsattheten för miljontals människor. 

Halvman skildrar hur krig och förföljelse skapar trauman som påverkar både individer och samhällen. De flesta människor visar stor motståndskraft efter svåra erfarenheter, men vissa utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Tillståndet innebär att traumatiska minnen förblir fragmenterade och återkommer som plågsamma upplevelser. 

Evidensbaserade psykoterapier hjälper individen att gradvis integrera dessa minnen i en sammanhängande livsberättelse. Halvman gestaltar denna process genom att skildra dissociation och fragmentering, när erfarenheter ännu inte blivit en del av ett sammanhängande självnarrativ.