Gränslandet mellan liv och död

Utforska en unik fusion av vetenskap och konst där gränser suddas ut och nya perspektiv skapas i banbrytande australiensiska konstnären Helen Pyners utställning. Borderlands är den första utställningen som visas i The Cell och består av tre unika verk.

Helen Pynors tre verk, The Body is a Big Place, 93% Human och The End is a Distant Memory, föddes ur nära samarbeten med forskare och kliniker. Genom användning av avancerade vetenskapliga metoder som blodflödesmätningar, odling av vävnader studerade i mikroskop och DNA-sekvensering, utforskar verken existentiella och filosofiskt gränsöverskridande teman.

Pynor intresserar sig för filosofiskt, upplevelsemässigt och materiellt tvetydiga zoner som gränslandet mellan liv och död. Hon arbetar med levande och ”halvlevande” celler, organ och biomolekyler som DNA, och skapar verk som utmanar vår förståelse för den mänskliga existensen.

Borderlands är en unik utställning där du utforska de fascinerande och ibland kontroversiella aspekterna av människokroppens existens. Låt dig inspireras av mötet mellan konst och vetenskap, mänskligt och oändligt, liv och död i en mångfacetterad upplevelse.

Utställningen visas fram till april 2025. 

The Body is a Big Place, Helen Pynor and Peta Clancy.

I The Body is a Big Place utforskar Helen Pynor den inter-subjektiva naturen hos organtransplantation och vad det kan innebära att ta emot en intim del av kroppen, som ett vitalt organ, från en donator som mottagaren aldrig kommer att känna till. Konstverket utforskar också de tvetydiga trösklarna mellan liv och död, som tydligt framträder vid organdonation, då organ som donerats från avlidna fortsätter att leva vidare i en annan persons kropp.

Kyckling som ligger på ett bord där den saknar fjädrar nedre delen av kroppen.

The End is a Distant Memory utforskar den tvetydiga gränsen mellan liv och död. Pynor extraherade och odlade levande kycklingceller från färskt kycklingkött hon köpte i en mataffär, vilket visade att former av 'liv' fortsätter långt in i vad vi betraktar som 'död'.

I en annan del av The End is a Distant Memory samarbetade Pynor med personer som har haft klara nära-döden-upplevelser - upplevelser av medvetna tankar och uppfattningar medan de är 'kliniskt döda' - vilket ytterligare komplicerar gränsen mellan vad vi betraktar som 'levande' och 'icke-levande'.

Två människor, en kvinna och en man, som andas i ett rör för att symbolisera hur luft rör sig mellan människor i rum

93% Human utforskar gränsen mellan det mänskliga och icke-mänskliga, med hjälp av DNA som vi andas ut i vår andedräkt och inandas från andra. Genom att undersöka DNA i vår in- och utandningsluft utforskar 93% Human komplexiteten i att vara ”människa” med DNA-data som ett generativt verktyg.

Konstnären bakom

Helen Pynor, 93% Human, 2023.

Helen Pynor är en tvärvetenskaplig konstnär och forskare vars praktik utforskar filosofiskt, erfarenhetsmässigt och materiellt tvetydiga zoner, såsom gränsen mellan liv och död, det inter-subjektiva naturen hos organtransplantation och sammanbrottet av gränsen mellan det levande och det olevande i relation till proteser.

Helen Pynor, The End is s Distant Memory, 2016.

Pynor har haft flera långvariga och fördjupande samarbeten med vetenskapliga och kliniska institutioner, och arbetar också mer generellt med personer vars egna erfarenheter relaterar till teman i hennes verk. Det är första gången som Helen Pynors verk visas i Sverige och dessutom första gången som samtliga tre verken visas tillsammans. 

Helen Pynor